torsdag 30 januari 2014

Premiär! Tävling på Ämmern.

Äntligen är det dags. Efter flera bedrövliga veckor med väntan på bärkraftiga isar kan vi nu ses igen och mäta våra krafter. Nu på lördag den 1 februari arrangerar SFK Firren tävling på Ämmern med start vid Söderö. Tävlingstiden är 10 till 14. Enligt tävlingsledaren Åke Allard, som var med ute idag och kollade isen, är förhållandena riktigt bra. De blev förvånade efter alla negativa rapporter från andra sjöar. Isen är som minst 10 cm över hela sjön. De har bara ruskat av ett mindre område. Mer om detta får du före start. Tävlingen är öppen för alla.


lördag 25 januari 2014

Kanonis på Boren!

Två jokrar kollade idag isen på Borens södra del och de rapporterar om kanonis. 12-17 cm hård is! Ingen snö någonstans. Fisket däremot var nattsvart, de hade inte ett pill på kroken! Vi får vänta några veckor till innan abborrarna ger sig till känna. Utelämnar namnen på jokrarna för det är inte roligt att bli nollad. Fråga mig.

fredag 24 januari 2014

Pimpelmäster Kaj Jonsson – ett porträtt.

Jag besöker Kaj och hans fru Mona en strålande vinterdag i januari 2014. Vi har väldigt sen isläggning den här vintern i Östergötland och ännu har vi inga israpporter om bärkraftiga isar. Alla pimpelfrälsta väntar. Temperaturen är stadigt under noll och snötäcket på sjöarna börjar bli genomstöpt. Om en eller två dagar är det troligen dags för premiärfiske. Alla väntar. Även Kaj. På dörren till deras stuga i Ådala, strax norr om Kisa, hänger en namnskylt i snidat trä, som är felstavad. Det står ”Johnsson” men för mig har Kaj alltid hetat ”Jonsson” i efternamn. – ”Vi hittade skylten på en marknad för många år sedan och tyckte den var fin. Billig var den också.”, säger Kaj. Detta är så typiskt Kaj. Vad gör en felstavning av efternamnet i det stora hela? Det finns absolut viktigare saker att bry sin hjärna med. Som fiske till exempel. I morgon tar Kaj sin scooter och kollar isen på sina småsjöar i närheten. Kaj fyllde 87 år på julafton förra året.

Så föddes en storfiskare
Kaj Jonssons farfar ägde gården Väsby i Ådala där pappa Folke föddes och växte upp. Folke var en äventyrslysten grabb. Han hittade en dansk tidning hos grannen en dag och fick se några platsannonser. Han sökte och fick ett jobb som dräng på en gård i Danmark. Här träffade han snart en söt danska, som hette Marie. De gifte sig och fick snart ett litet gossebarn, som döptes till Kaj. När Kaj var 3 år flyttade den unga familjen hem till Sverige och Väsby Gård i Ådala. Folke och Marie fick sedan ytterligare 6 barn.

Intresset för fiske väcktes i väldigt unga år av pappa Folke. Kaj vara bara 6-7 år när pappa tog med honom på mete eller pimpelfiske. Han kunde väcka honom klockan 3 på morgonen ibland och dra med lille Kaj till gölarna i skogen. Vintertid spårade pappa i den djupa snön och manade på Kaj hela tiden. Att gnälla var inte värt – här skulle det dras storabborrar. Kom igen Kaj!
    Pappa Folke hade gjort pimpelspön av ene och ”linorna” var senrevar, som de värmde upp för att få lite mjukare. Enkelkrok och en fet fläskbit som bete. Pirkarna var gjutna och hade formen som en liten fisk, minns Kaj. Mindre abborrar fick gå direkt som bete på gäddsaxarna, som var apterade vid pimpelfisket. En gädda var alltid välkommen på matbordet hos den stora familjen.

Frånsett de tre första åren i Danmark har alltså Kaj bott hela sitt liv i Ådala. Samma by där farfar och far växte upp och verkade. Det som höll Kaj kvar när ”hormonerna började svalla”, var den lilla öringbäcken som rann genom byn.  

Linjearbetare Jonsson
När Kaj blev 20 år 1946 fick han anställning på Kungliga Telegrafverket som linjearbetare i bygden kring Kisa. Samma år gick pappa Folke bort, endast 44 år gammal.

    Kaj fick med åren inom verket allt större förtroende från arbetsgivaren och blev ansvarig för uppbyggnad av olika telestationer, bl a i Kisa. Genom sitt arbete i södra Östergötlands skogar är det inte många gölar och sjöar som lämnades ofiskade av Kaj.
    Han firade sin pensionering 1987 med att, tillsammans med Mona, samma dag åka till sjön Sommen för att leta efter storrödingen. Det blåste upp till storm och de fick åka hem tomhänta, men vad gjorde det. Nu var han pensionär, bara 60 år gammal, och kunde ägna sig åt fiske på heltid!

Fiske utan spö.
Kaj lärde sig fiskets grunder på gölarna där han växte upp. Han kom att fiska året runt och följde årets växlingar med största nyfikenhet och intresse. Lärde sig mer och mer hur fisken reagerade på väder och vind. Studerade olika betens attraktionsförmåga och fiskade väldigt sällan för att egentligen fånga fisk. Det var inte det viktigaste att komma hem med konten full utan han ville komma hem med nyvunnen kunskap. Han ägnade mycket tid att titta i borrhålen och studera abborrarnas beteende, vilket han gör än idag. Han började också tidigt att tillverka egna pirkar och binda krokar som en naturlig följd av sina fältstudier. De som fanns på marknaden var totalt värdelösa enligt Kaj. T o m hans finska ALA-pirkar, köpta för dyra pengar, fick underkänt.

Självlärd tillverkare av utrustning.  
På 1950-talet började han tillverka och testa sina egna fiskedon. De första pirkarna han gjorde var huggpirkar med fast enkelkrok. Lätta att tillverka och ganska okomplicerade. Bra på jagande storabborrar. Men hur kunde han få tröga och stillastående abborrar att hugga? Han gjorde väldigt små pirkar, endast 25 mm, som han betade med trekrok i storlek 18 och 20. Med gott resultat! Ibland fiskade han med 5 cm tafs. Inte så olikt dagens teknik, faktiskt.
    En annan fundering var kring mängdfiske. Hur många tusenbröder var det möjligt att få på en dag? Hur skulle utrustningen och tekniken vara för att få dom stjärt i stjärt, både på grunt vatten och på 20 meters djup.
    Kaj löste det också bl a med sin egendesignade ”Kaj-pirken”, som du kan läsa om lite längre fram. Med den har han och samtliga Kisa-fiskare nått stora framgångar genom åren.

  
Han har alltid fiskat med egentillverkade pimpelspön, modell större. Lång spötopp av pianotråd för att kunna ha bra sittställning men ändå nå ända ner till strax ovanför vattenytan. Han använder alltid en stadig rulle, som hängde under spöet för balansens skull. Kaj fiskar med spöet vilande på benet och har full kontroll på linans rörelse för att noterat minsta pill och hugg. Kaj anser att om man vilar spöet på benet, så har inte spövikten någon betydelse. Att han har koll på nappen vittnar i allra högsta grad hans framgångar om.




Det långa spöet har en annan fördel tillsammans med ”varp-pinnen”, eller ”sleva” som den också kallas på östgötska. Kaj är en mästare att fiska effektivt på stora djup. Utan trassel och väldigt snabbt. Att se Kaj på Sommen eller Åsunden fiska på djup över 15-20 meter är en fröjd. För att inte tala om förflyttning mellan hålen, när han varpar upp linan på spöet och varp-pinnen, lägger linan runt kontens handtag och stoppar i spö och pinnen i konten och reder ut allt i nästa hål. Utan det minsta trassel. Snabbt går det också. Det syns att han gjort det några gånger.
    Kaj har aldrig haft någon förebild inom pimpelfiske. Han är helt självlärd.



Kaj-pirken
Grundformen på pirken satte Kaj på 1960-talet och den har inte ändrats sedan dess. Det är en pirk med enkelplåt som Kaj designade väldigt bred upptill för bättre respons och rörlighet vid lockryck. Den kan också få en utåtgående gång om man inte bromsar den lite vid nedsläppet. Kaj anser att det ibland kan vara nödvändigt att få ut pirken på sidorna för att locka till sig abborrarna. Men han börjar alltid rakt ner under hålet och håller sig konsekvent ett par cm över botten. Pirkens tyngdpunkt ligger på rätt ställe för att gå rakt ner med god fart.

 
Pirken består av tenn och Kaj gjuter den i en siliconform. Observera alltså att pirken bara har plåt på en sida. Själva kroppen och andra sidan är av rent tenn, som filats och putsats till fin lyster. Idag är det en ganska ovanlig design. Enkel och beprövad form när den är som bäst! Jag har själv fiskat med enplåtspirkar under många år och har inte kunnat uppleva några nackdelar.
    Kaj-pirken har varit den mest dominerande pirken i södra Östergötland i många år. Många mästerskap i både DM och SM är tagna med den. Än idag är Kaj-pirken en favorit hos många.

Många fiskedagböcker.
Kaj har alltid fört fiskedagbok. Varje pass är noga dokumenterat med väderförhållande, antal fångade fiskar, vikter samt en personlig reflektion över dagen. Med upp till 300 fiskedagar per år har det blivit många böcker. Tack vare hans noggranna noteringar kan man t ex utläsa att han under en vinter med 97 fiskedagar på is fångade 14.207 abborrar. Som mest var det 1.143 abborrar på ett fiskepass!
    Favoritsjöarna har alltid varit Åsunden för grov matabborre och Kisasjön för jakten på rekordfiskar. 

Att tävla i pimpelfiske. Ett mentalt tvärkast vid 37 års ålder.
Kaj tyckte länge att det var löjligt att tävla om vem som kunde få upp flest abborrar. Pimpelfiske var för honom en kamp mellan honom själv och abborrarna, ingenting annat. Han ställde aldrig upp i de tävlingar som arrangerades runtomkring av både idrottsklubbar och fiskeklubbar. Det var för honom en gåta hur man kunde tävla ”man mot man” i fiske.
    Så en dag hände det. En kompis kom förbi och övertalade Kaj att följa med till en tävling på Stensjön i Ulrikaskogen. Kaj bestämde sig för att tävla i fiske för första gången i sitt liv. Han intalade sig att det skulle bli lätt för honom att vinna. Motståndet bestod mest av ”stadsbor”, som rimligen inte kunde ha samma grundutbildning i pimpelfiske som han. Kaj var 37 år vid tillfället och året var 1963.
    Kaj kom på 4:e plats och bröt fullständig ihop. Han förstod ingenting. Han var både förtvivlad och förnärmad. Hur kunde de besegra honom? De som kom före honom i resultatlistan var ju inga riktiga fiskare! Dagen efter arrangerades en tävling på Öjaren och han var tvungen att få revansch. Åkte dit och vann. Efter det blev Kaj såld på tävlingar. Han fick uppleva en ny dimension av fisket, som han aldrig varit med om tidigare, nämligen att tänka och fiska taktiskt gentemot andra fiskare. Kaj grubblar fortfarande på vad som hände med honom den helgen.

Kaj med vännen Arne Broman i bakgrunden.

Dubbla SM-guld.
Som kvitto på Kajs kunskap och skicklighet vann han flera DM, både som senior och veteran samt 2 stycken individuella SM-guld. Det första var på sjön Daglösen, Filipstad 1969 och det andra på sjön Ragnerudssjön, Vänersborg 1971. Att Kaj behärskade pimpelfiske både på grunt och djupt vatten vittnar de båda SM-tecknen om. Det första vann han på extremt grunt vatten (under metern!) och det andra med fiske på 18-25 meter.

En äkta Kisa-krok, lila och vitt garn med huggpunkter.

  









Kisa Amatörfiskeklubb.
När Kaj fick den nuvunna tävlingskicken gick han med i Kisa AFK. Det var som medlem i den klubben han hade sina största framgångar inom pimpelfiske. Övriga medlemmar lärde sig mycket av Kaj, han har alltid tyckt om att delge sina erfarenheter till likasinnade. Klubben hade många duktiga pimpelfiskare och på distriktsnivå var de nästan oslagbara, speciell på sjöarna runt Kisa. Kaj startade också upp en ungdomsverksamhet, som hade stora framgångar och många av ungdomarna är idag etablerade storfiskare. Håkan Fransson, Rimforsa FK,  är en av dom.

Metaren Kaj.
När det inte fanns någon is var det mete som gällde. Kaj utvecklade sitt intresse och kunnande inom grenen till fulländning. Han blev snart en av pionjärerna inom modernt mete och jobbade mycket med ungdomsverksamhet inom förbundets östgötadistrikt. För att testa sig själv och sin teknik åkte han en gång till Kisaån och fiskade löja. På 4 timmar drog han 700 löjor, som vägde 14,7 kg. Visserligen hade löjan bra snittvikt och Kaj fiskade ostört, men själva aktiviteten är typisk för Kaj. Att testa gränser och ta lärdom av detta.
    På 1980-talet blev han mer och mer intresserad av specimen-fiske och for land och rike runt för att hitta nya arter och kunde ligga veckor vid stranden för att fånga sin största fisk någonsin. Hans rekordlista imponerar. Vad sägs om en mal på 16,2 kg?
    Som 60-åring var han med om att starta specimenklubben Östgötarna med medlemmar från Kisa AFK och gänget blev snart en av landets bästa på storfiskar.

Kaj Jonssons bästa
Abborre, 1.860 gram, Kisasjön 1993 Braxen, 4.850, Härsjön 1988 Björkna, 710, Emån 1980 Bäckröding, 1.740, Solbacken 2005 Faren, 525, Helgeån 1982 Färna, 2.164, Svartån 1981 Gädda, 13.050, Gamlebyviken 1987 Gös, 7.950, Åsunden 1987 Karp, 8.870, Sämsjön 1990 Lake, 4.250, Åsunden 1989 Mal, 16.200, Emån 1980 Mört, 1.038, Svartån 1989 Ruda, 1.750, Revasjön 1997 Röding, 4.930, Björken 1992 Sarv, 1.318, Svartån 1983 Sik, 3.300, Loftahammar 1990 Sutare, 3.208, Svärdtorpsjön 1985 Vimma, 1.221, Testeboån 1994 Ål, 2.465, Stångån 1991
  
Att rädda den unika öringstammen i Storån och Åsunden
Det började med den lilla öringbäcken Lillån, som rinner genom byn Ådala där Kaj växte upp och som höll honom kvar. Så sent som 2005 fick Kaj vara med om att dela på ett miljöstipendium för hans engagerade arbete med fortbeståndet av öringstammen. Han iordningställde lekplatser, har haft egen odling av öring samt räknat vandrande lekfiskar.

Det finns mycket mer att berätta om Kajs gärningar inom både fiskevård och sportfiske. Jag har här koncentrerat mig att ge en porträtt av honom som pimpelfiskare.
    Kaj är utan tvekan den mest kunniga sportfiskare jag känner. En förebild och en levande legend! Tack för din vänskap och tack Mona för goda bullar.

2014-01-22/Björn Borg





torsdag 23 januari 2014

Varning för luriga isar!

Håkan Fransson från Rimforsa FK var i går ute och kollade några sjöar i Kindatrakten. Tyvärr är det så att det hann bli lite is innan snön kom. Det har gjort att vikarna på större sjöar och småsjöar kan ha mycket förrädisk is där snön har isolerat. Nedan citerar vi vad Håkan skriver på sin facebooksida.

"Isfiskepremiären är avklarad!
Och jag vill med detta rikta en skarp varning till er som tänkt ge er ut på sjöarna i Kinda kommun. Isen är mycket dålig! Första valet norra Åsunden fick läggas ner då det gick öppet vatten på vissa ställen. Likaså Järnlunden. Nästa val blev Långsjön uppe i Västerskog, och där höll det på att bli ett ofrivilligt dopp då isen 50 meter ut från land bestod av ett lager slask och under det en pinsam hinna av kärnis, isen brast framåt och jag kastade mig bakåt i reflex och slapp bada. Åkte sen upp till en mindre skogssjö där jag kunde fiska utmed land. Resultatet blev 143 abborrar, 21 mörtar och en ilsken gäddsnipa. Nu måste vi snart få lite rejäl kyla, annars blir det inget av med denna isfiskesäsong."
Med andra ord, var mycket försiktiga om ni ger er ut på isarna, på vissa ställen bär det på andra inte. Vi räknar dock med att vi ska kunna hålla Jokernappet som planerat den 8/2, håll koll på vår blogg där du får senaste info om tävlingen.
 

tisdag 21 januari 2014

Israpport. Gå ej ut på snötäckt is!

På de stora sjöarna har snön stöpt igenom och kylan bygger på isen där det är blankt. Men tyvärr finns det fortfarande snötäckt is, speciellt vid land och vikar. Under snön är det bara ett par cm is!

Idag var Håkan Lind ute och kollade isen. Här är hans rapport (se kommentaren till förra inlägget). Det är ungefär samma rapport från Sätrasjön. Håkan Fransson är ute idag och kollar kring Rimforsa.

Lömska isar är det verkligen. Har varit på Ärlången idag och där det är blankis finns mellan 5 och 10 cm att gå på, men under snön finns just ingenting ( 2 cm kexis ). Stora delar av sjön hade mycket blankt men även stora snöområden. Dessutom trögt fiske som grädde på moset.
Några stekare kom dock med hem.
Håkan Lind, Firren

torsdag 16 januari 2014

Inställda tävlingar i helgen

Rimforsa FK ställer som väntat in sina båda tävlingar på Åsunden.

Den is som lagt sig i vikarna har mellan 5 och 10 cm snö på topp och utanför kan det vara öppet vatten eller snöfri nyis. Det gäller samtliga sjöar som våra spanare kollat. Det är helt omöjligt att gå ut på isarna just nu! Håll er på land! Vi fortsätter att kolla och återkommer med rapporter.

fredag 10 januari 2014

Hur mycket fisk drar Holst upp egentligen?

Vid ett besök i en av våra sydligare städer sprang jag till min stora förvåning på denna fiskaffär. "Sportfisket" efter framförallt gös, hälleflundra, ål och makrill verkar gå mycket bra för Holst som är ju medlem i Jokers. 

Det är ju vida känt att Hosse är en mycket duktig fiskare, att det har nått dessa proportioner har dock undgått oss i klubben. Att dessutom försöka mörka det hela genom att bedriva försäljningen en bra bit från hemkommunen för att undgå upptäckt gör det hela än mer ljusskyggt. 

Som ordförande känner jag viss tvekan om denna verksamhet är förenlig med klubbens stadgar. Vi kommer att behandla ärendet inom styrelsen inför kommande årsmöte.


Holst fiskaffär

Utbudet denna dag


På väg söder ut med bagaget fullt med läckerheter?

Pipa-pirkens pappa. Ett porträtt.

I väntan på is kommer här lite läsning om en av våra stora profiler inom pimpelfiske. Gunnar "Pipa" Palm, som skapade den välkända Pipa-pirken. Berättelsen finns nu samtidigt publicerad på pimpelsport.se i pdf-format.

Pipa-pirken Original


Jag träffade Gunnar, mer känd som ”Pipa”, för första gången i slutet av 1960-talet. En stor, trygg och eftertänksam man som var ärligheten personifierad. Kanske lite sävlig men hans kommentarer och synpunkter var alltid väl underbyggda och han fick oftast sista ordet i en diskussion.



Gunnar Palm kom tidigt att ingå i SFK Firrens styrelse. Klubben bildades i Linköping 1968. Gunnar var då medlem i Saabs SFK men kom ganska snart över till Firren och var sedan klubben trogen hela sitt liv.
SFK Firren styrelse 1977. Bakre raden fr v Gunnar ”Pipa” Palm, Gunnar Lööv, Björn Svensson och Björn Borg. Främre raden fr v Sven ”Dahla” Dahlgren, Sven-Erik Lundgren och Bosse ”Bam” Andersson.















Gunnar och sjön Roxen.
Gunnar Palm föddes 1935 i Stjärnorp, som ligger vid sjön Roxens nordvästra strand, strax utanför Ljungsbro. Familjen bestod av pappa Sven, mamma Maja samt systern Kerstin. Pappa var utbildad möbelsnickare men jobbade under Gunnars uppväxt som statare och hjälpte till på kringliggande gårdar med allehanda ting.

När Gunnar var 6 år flyttade familjen till Berg. Ett mindre samhälle som är mest känt för den mäktiga slusstrappan, Bergs Slussar, som ansluter Göta Kanal till sjön Roxen.

Gunnar växte alltså upp på stranden till Roxen där han fick lära sig att både meta och pimpla efter abborre. På den tiden hade Roxen ett mäktigt bestånd av fisk och var vida berömd för sina stora ”norsabborrar”, som vandrade i stora stim i sin jakt på nors. Roxen är en slättsjö som saknar ojämnheter och stenar på botten. Djupet är 5-6 meter överallt och sjön kräver en mycket speciellt teknik i jakten på abborrarna. Gunnar lärde sig snabbt detta och blev i unga år en mästare på att bemästra Roxen. Här trivdes han. Som den lugna och trygga person han var passade det metodiska och tålamodsprövande fisket honom perfekt.

50 år på Saab.
Familjen flyttade snart in till Linköping och Gunnar började som 14-åring på Saabs yrkesskola. Efter tre år var han färdigutbildad som verktygsfilare och fick fast anställning på ”Verktyget” på Saab. Detta var år 1952 och räknar man in den 3-åriga yrkesskolan så var Gunnar flygplanstillverkaren Saab trogen i hela 50 år. Han gick i pension 1999.

Gunnar jobbade hela tiden som verktygsfilare och jiggbyggare, men fick även prova på att jobba som tidsstudieman. Att studera och ta tid på olika arbetsmoment inom tillverkningsindustrin var nödvändigt för ackordsättning och för att förfina produktionsmetoderna, men var aldrig populärt bland de drabbade jobbarna. Att ha en ”tjänsteman” hängande över sig med ett protokoll och ett stoppur kändes förnedrande och respektlöst. Speciellt om tidstudiemannen var en f d jobbarkompis. Gunnar tackade för sig och återgick till sitt filande.

Det blev snart allmänt känt att Gunnar ”på sina lediga stunder” satt och filade på plåtar och stansverktyg för pirkar. Han hade ett stort kontaktnät och kunde snart hitta lämpliga material i skrotlådorna runtom i verkstäderna. Allt med flygkvalitet förstås!

Här på 1970-talets Saab i Linköping och hemma vid köksbordet började alltså historien om Gunnars numera berömda Pipa-pirk.

Hur Gunnar blev Pipa med alla.
I dåtidens verkstäder användes nästan aldrig tilltalsnamnen arbetare emellan. Alla fick ett smeknamn och Gunnar var därför inget undantag. Han rökte alltid pipa och därför kallade hans kamrater honom för ”Pipa” och inget annat. Pipa Palm satt bra och han fick heta Pipa resten av livet.

Det gick så långt att en tjänsteman från personalavdelningen en gång frågade Pipa om han visste var han kunde hitta Gunnar Palm.

Fiskande familjen Palm.
Hela familjen Palm på SM 1979, fr v Ronny, Claes, Birgitta, Gunnar och minstingen Anders.
Gunnar när han trivdes som bäst. Bland egna och andras barn under Firrens klubbaktiviteter.
Pipa hade egentligen inga stora framgångar inom tävlingsfisket. Han stod sig väl i mindre tävlingar och KM när fisket var det rätta för honom, d v s sjöar med frigående storabborre. När han träffade sin underbara kvinna Birgitta 1960 blev det snart bröllop och de kom att få tre pojkar – Ronny, Claes och Anders. Så snart grabbarna kunde gå fick de följa med på pimpelfiske. Samtliga i familjen fiskade så snart tillfället gavs. Alltid tillsammans. Pappa fixade isborrar i lämpliga längder, försåg alla med rätt utrustning och mamma Birgitta gjorde hinkvis med mackor och litervis med varm choklad.

På tävlingar som t ex DM såg man ofta Pipa sitta med sin familj och han hjälpte alltid till med att reda ut lintrassel eller ta bort krokar från vantar och mössor. Hans egna fiske gick alltid i andra hand. I takt med att grabbarna blev äldre kunde de klara sig själva och blev sedan riktigt duktiga tävlingsfiskare. Den tuffaste tävlingen hölls ändå inom familjen. När grabbarna började få mer än pappa haglade gliringarna. Till Pipas förtjusning även om han självklart inte visade det.

Pipa tillverka sina pirkar i allt större mängd. Han började sälja sina pirkar på tävlingar och fick fler och fler beställningar. Det var ett välkommet och nödvändigt ekonomiskt tillskott till familjens ansträngda matkassa.

Pipa var tvungen att tacka nej till en beställning en gång. Han fick förfrågan från USA om leverans av 1.500 pirkar och dessa skulle bara vara en provsändning till att börja med!

Absolut hantverk.
Handklippta plåtar till Pipa-pirken.
Väl använd fixtur till Pipa-pirkens trådöglor.

Pipa slog plåtarna för hand i egengjorda formar. I mitten står två förbockningsmallar.
Med sitt yrkeskunnande och känslan för kvalitet, format av 50 år på Saab, kunde Pipa aldrig ”nedlåta” sig till att massproducera sina pirkar maskinellt. Han klippte alla plåtar för hand, handslog plåtarna i egentillverkade formar, hade enkla fixturer för tråden och handfilade efter lödningen. Därefter putsades pirkarna med smärgelduk och lumpades skinande blanka. Yngsta sonen hjälpte då och då till att lumpa och han berättar att farsan var stenhård. Fanns det minsta lilla av lumprester kvar, blev arbetet underkänt. Det var bara att göra om och inte fick han betalt för den pirken heller! Pipa var hård men rättvis. Han hade höga kvalitetskrav på sig själv och det fick sannerligen övriga familjen känna av.

Birgitta hjälpte också till med filning när beställningarna tornade upp. Hon plockade i påsar och etiketterade, men mest tror jag hon städade efter Pipas verkstadsarbete vid köksbordet. Det var löd- och slipdamm, pirkmaterial och krokar överallt i köket. Sonen Ronny berättar att han vid ett tillfälle som liten råkade få en betad trekrok på mackan. Efter det blev det i alla fall bättre ordning på diskbänken!

Pipa hade aldrig någon egen verkstadslokal i Linköping, men sommartid blev verksamheten lite drägligare att hantera. Då flyttade familjen ner till Bygget – ett sommartorp vid Skeppsgården på ostkusten.

Pipa-pirken Original.
Pipas stora förebild som pirktillverkare var, som för många andra, legendaren Ivar Hedenskog från Borlänge. Hedenskogs raka modell var favoriten, men Pipa ville ha en tyngre pirk. Han började testa raka modeller för att lära sig hantverket, fyllde på med lite mer volym för att få upp vikten och var nöjd när han fann rätt balans mellan vikt, tyngdpunkt och plåtarnas form. Pipa-pirken har en väldigt låg tyngdpunkt, som gör att den går snabbt och rakt ner. Den breda och krökta formen gör den ändå lättrörlig vid lockryck. För den som lärt sig hantera Pipas pirk på rätt sätt är den en given vinnare. Han gjorde officiellt pirkarna i 4 storlekar: 36, 40, 45 samt 54 mm. Ibland blev det även 32 och 39 mm. Samtliga storlekar kunde man få i färgerna S/G, S/S, S/K eller S/B.

Rätt etikett för en äkta Pipa-pirk.
Tyvärr har Pipas pirk blivit kopierad de senaste åren av mindre nogräknade leverantörer som erbjuder Pipa-pirken till ett ”mycket facilt pris”. De finns fortfarande i handeln men man har numera ändrat pirkarnas namn till ”typ Pipa”, ”Pipa Super”, NM Classic Pipa. Kopiorna är masstillverkade i öststaterna och saknar helt originalets hantverksmässiga kvalitet och känsla.

Att kopior kommer ut på marknaden vittnar om att Pipa-pirken under många år har varit (och fortfarande är!) en uppskattad och populär pirk bland landets pimpelfiskare.

Gunnar Pipa Palm gick tyvärr ur tiden 2012 och lämnade ett stort tomrum efter sig. Hans verktyg och formar är i familjens ägo och vem vet – sonsonen Robin har visat stort intresse att ta upp tillverkningen igen.

Gunnar "Pipa" Palm, SM på Storsjön, Sandviken 1975


























En serie unika och väl använda Pipa-pirkar. De med mönstrad plåt var endast för den egna familjen och kom aldrig ut på marknaden.






Ett stort tack till Birgitta, Claes, Ronny och Anders Palm för intervjun och lånet av Gunnars verktyg och material. /Björn Borg 2014-01-07



onsdag 8 januari 2014

Järnlunden inställd! Isfritt....

Det är väl ingen nyhet att våra sjöar i Östergötland fortfarande är isfria. Åke Allard i SFK Firren säger följande om deras inställda tävling på Järnlunden nu på lördag så här: -"ingen ville vara med och ruska tävlingsområdet".

Det kan jag förstå, det är svårt att få ruskorna att ligga stilla i öppet vatten.

Nu väntar dock riktigt kallt väder i området. Eftersom prognosen inte talar om någon nederbörd, kan det snart bli dags och plocka fram pimpelgrejorna och leta efter gångbar is! Återkommer med israpporter. Skriv gärna in dina egna israpporter som kommentarer. Tack!

Läs om de lyckliga 164 pimpelfiskare från hela landet, som tampades på Storhamrasjön norr om Orsa i helgen.
www.pimpelsport.se